Utsatt barn som vuxen! Redigerad!

bakgrundsbild_naturen1

När vi växer upp är vi nyfikna på allt och vill upptäcka allt som livet har att erbjuda och den stora världen är den vi vill utforska. Barnet med en naturlig och stark nyfikenhet vill ut i världen och breda ut sina vingar och växa sig starkt.

Våldet stärker rädslan och när samhället inte ingriper så stärks sorgen och man förstår inte varför ingen räddar och ingen hjälper. Barnet går in i tonåren som är nog så jobbigt men det blir dubbelt upp och ingen vill se det barnet upplevt tidigt i livet.

Diagnoser hittas på och barnet stämplas trots att barnet hävdar allt som hänt och att det är därför man agerar ut och därför man gråter och mår dåligt. Den fega vuxenvärlden fortsätter att blunda då barn ”ingenting förstår”. Tonåringen vänder sig till socialen som ju är till för att hjälpa som i sin tur lastar barnet tillsammans med BUP och tonåringen har ingen att vända sig till.

Detta för att tonåringen påpekat att något är fel och då är det fel på tonåringen och ingen annan och föräldrar blir förvånade då de ju självklart inte gjort något fel. Trots att barnet tidigt i livet blivit utsatt och då kanske av båda föräldrarna gör samhället ingenting åt det så förövare går på fri fot.

Så här har det alltid sett ut i Sverige och tonåringen går in i vuxenlivet med ingen tilltro till människor och kanske lever ett mycket islorerat liv. Ofta finns flera självmordsförsök och missbruk tidigt i tonåren och ”hjälpen” är att vårdpersonal anser att patienten är fel ute.

skulls

Sjukvårdspersonal hävdar att det är viktigt att leva trots att situationen är väl känd och att patienten talar för döva öron och det dåliga måendet stärks. Ingen vill lyssna eller acceptera det som hänt och hur ska en människa kunna gå vidare då?

All hjälp uteblir och personen lämnas åt sitt öde och får slåss ensam mot ett samhälle som anser att det är barnets fel att det blivit utsatt för ”vuxenvärlden” är det synd om. I vuxenlivet vet personen att det inte är någon idé att be om hjälp och kan få frågan ”har du någon att tala med om detta?”. Då har personen redan berättat allt och kräver agering som aldrig dyker upp och det spelar då ingen roll hur personen ropar efter hjälp för ingen har mod nog att kriga med personen.

När barn utsätts för trauman såsom tvångsomhändertaganden eller våld är det av yttersta vikt att stöd sätts in snabbt. Barn som utsatts för sexuella övergrepp behöver mycket stöd och det tar tid. Att utsätta ett barn för trauma ger men för livet och många har det jobbigt ända upp till vuxen ålder. KBT är inte alternativet att börja med och kristerapier eller traumaterapier är oftast för tunga för offren. Barnen måste få bättre stöd och hjälp totalt sett i Sverige och det räcker inte med BUP. Experter på området offer och trauman måste in!

Barn som utsätts måste nämligen läka och sedan lära sig allt på nytt igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s