dark-houses-fantasy-at-waterfalls-736x459

Jag har alltid älskat mörkret och har alltid haft lugn och ro när mörkret infaller och tankarna vandrar iväg någonstans och man kopplar av och gottar sig i flanellen.

Det finns dock ett annat mörker som nästan är som en falsk profet men så mycket mer skrämmande och allt finns där plötsligt och alla känslor krockar! Det är som en kollaps inombords och man har ingenstans att ta vägen och utlopp är inte att tänka på.

Detta upplever jag, PTSD och det är våldsamt och jag som soldaten vet vad som sker. Vi upplever allt som om vi är på slagfältet och vi vet inte vem som pratar med oss heller.

Vid ett tillfälle på sjukhuset när jag skrämde sjuksköterskor så ropade jag till poliser som befann sig på avdelningen:”Såg ni de?? Ta de då!!” Jag skriker panikartat att de måste kalla på hjälp för de är 5 stycken.

Jag sliter tag i polismannen och vägrar släppa honom och visar rädsla för läkaren så alla förstår någonting men vad?

Jag trodde pedofilerna var i rummet, krypandes i min säng uppåt mot mig.

Det fanns ingen där!

Tack vare att jag aldrig har fått bearbeta det som hänt och ingen dömts så får jag leva med detta helvete. Detta skiter ju Sverige i som vägrar ta sitt ansvar och detta mörker tär på en och man blir dödstrött.

Snutarna som fanns här känner mig sedan barnsben så jag fick sitta hos honom och få lugn och ro. Det är också det som är konstigt med mitt ärende.

När de vet hur ärlig jag är och hur de alltid kunnat lita på mig och alltid sagt att jag är en av de, varför gör de då ingenting?

polisen-1440x960

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s