Till minne av John Hron

johnhron

”Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.

Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.

Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.

Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.

De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.

John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.

Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.

Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.

Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.

Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.

Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.

Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.

Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.

Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.

Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.”

KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG!
STOPPA VÅLDET !

54 thoughts on “Till minne av John Hron

  1. Fruktansvärt! De gick verkligen in för att döda honom. Jag är från Kungälv så det känns på något sätt extra nära och svårt att slå ifrån sig. Vi måste stoppa rasisterna!

    Gilla

  2. Det här har jag burit med mig sedan det hände.
    Jag kan inte förstå hur någon (eller de facto 4 st unga pojkar) kan vara så in i glödheta helvete felvaggade.
    Må de för evigt drömma mardrömmar om sitt vidriga beteende.

    Gilla

    1. Jag förstår inte det heller! Jag trodde att man skulle lära sig respekt och rätt och fel av sina föräldrar! Har barnen det jobbigt på något sätt eller mår dåligt tar man väl de till vården? Varför har då deras föräldrar inte gjort det? Många tankar får man och jag ryser av hatet jag ser!

      Gilla

  3. Kommer aldrig att glömma bort denna hemska händelse. Var även på en föreläsning av hans föräldrar, som jag ger en stor eloge till. Det är ett sätt att bearbeta sorgen att få prata om det om och om igen. Men inte skulle jag som förälder som också mist min son, kunna stå på senen och ha en föreläsning och en far som spelade gitarr och sjöng låtar som han skrivit till sin son. Jag köpte även skivan som Johans far hade spelat in. Jag hoppas med hela mitt hjärta att denna familj ska få lugn och ro, och få bearbeta sin sorg ifred. Än en gång en stor eloge till er föräldrar som troligen fick många som lärde sig att släppa allt när barnen ställer en fråga och se sitt barn i ögonen. Det gjorde jag.

    Gilla

      1. Egentligen borde bilden vara kvar på ett sätt.
        För att folk verkligen ska se och förstå hur fruktansvärt illa det går när man sparkar folk i huvudet.
        Men jag förstår den andra tanken oxå.

        Gilla

    1. Varför blunda för den hårda verkligheten? Varför ska inte omvärlden få se vad de gjorde mot en 14 årig kille? Varför får de leva medan han ligger sönderslagen och borta från vår värld? Varför?

      Gilla

  4. Hoppas att gärningsmännen inte kan sova gott på nätterna en avskyvärd handling och jag kan inte förstå svenskt rättsväsen

    Gilla

  5. Vad har vi för föräldrar som uppfostrar barnen till misshandlare och mördare? Kan vi inte ens klara av att lära dem hur man behandlar varandra? Varför i helvete skaffar man barn som inte har en uns av vett? Var fanns deras föräldrar? Han var 14 år!! Tror dessa ungdomar att livet är i repris? Fy vad jag hade mått som förälder till dessa barnen. Släpp inte era barn och tro att de är vuxna vid 17, 18. Vi föräldrar har ett ansvar hela livet. Jag gråter av medlidande för John, vill inte ens tänka på vad hans sista tankar var. Sjunka ner i vattnet och försvinna för evigt… Vilka straff fick gärningsmännen..!! Det är för jävligt att få så korta straff…men typiskt Sverige…. gör så ont att läsa detta….

    Gilla

  6. John, aldrig att jag glömmer dig. Jag känner dig inte, men min sorg över ditt hemska öde, är något jag alltid kommer bära med mig. Samtidigt är du en stor hjälte i mina ögon, trots din rädsla och din ömmande kropp så simmar du tillbaka till din vän. Till er som tog er rätten att avsluta en ung pojkes liv så brutalt, vill jag säga… Jag hoppas aldrig ni får en god natts sömn igen, jag önskar att bilder från den kvällen plågar er..

    Gilla

  7. Ordet och innehållet på ”DEMOKRACy”begravdes när kriminella,fascister och rasister börjar räknas som vanliga och lag lydiga individer i svenska samhälle. Tydligen i den här punkten är början för lagbrytare att kände sig att ha fria händer att viftar och svänger hotfull detta i luften på Stockholm gator och kallar kvinnor för horor inför kamera i allmänheten och senare gå och sitter på en stol i folket hus ” riksdagen” utan
    att känner ett dug skäms. Att skapa demokrati kanske är inte så svårt när ”Dialogen” är tillgänglig när vi respektera att en civilicerad samhälle genom detta ska få live i sig. Där som lagen rätt tilllåter att ”Faschister ”, Nazister” och deras anhängare tillsätter våld, kränkning, hot etc i sin meny och leker DEMOKRACY. Samhället kommer ju att mer och mer lever under en stadigt hot och John Heron kommer ej att vara ensam i en sånt form av mord på tragiska och barbariska sättet.

    Gilla

  8. Du bör nog ändra bilden till detta inlägg. Bilden är en av de obduktionsbilder som togs på John, den sprids nu via facebook och hamnar direkt i facebookflödet. När Johns föräldrar föreläste på min skola, när jag gick i högstadiet, så berättade hans mamma att hon valt att inte se hans kropp eller bilderna av den. Så, för Johns föräldrars skull, byt bild.

    Gilla

      1. Jag ser fortfarande den gamla bilden på svårt misshandlad John i flödet på facebook .. kanske skulle hela inlägget tas bort och skrivas om igen. Den bilden är verkligen inte ok att skickas runt på facebook!! Den nya bilden ser man först när man klickar in sig på texten.

        Gilla

  9. Detta är så fruktansvärt, så hemskt, mer än omänskligt.. Finner inte ord
    Det berör så illa, får mig att kräkas
    Hur kan det finnas så hemska varelser?
    Lider så med föräldrarna❤️

    Gilla

  10. Dessa kräk och den avsky som jag, och alla borde känna mot såna fega ursäkter till människor, är inget mindre än de känslor som riktas mot Hagamannen och hans brott.

    Gilla

  11. Det är ju så ruttet. Hur kan man göra så mot en ung kille. Mitt hjärta gråter. Tänker på hans familj som aldrig blir hel igen.

    Gilla

  12. Förhärligat. Jag blir så förbannad när jag läser sådant här. Det svenska rättsystemet är alldeles för klent. Det måste till hårdare straff!

    Gilla

  13. Fyfan vad jag mådde illa när jag läste detta. Hur i helvete kan man göra så som dom gjorde och knappt få något straff? Fattar inte det. Mina tankar går till familjen.

    Gilla

  14. Jag är fruktansvärd ledsen för din och din familjs skull.
    Så hemskt och så onödigt. Jag hoppas att dina mördare aldrig glömmer dig.
    Du var modig och stark men hade ingen chans. Du borde leva och njuta av livet men du fick det inte.
    ❤️❤️❤️

    Gilla

  15. Fy fan jag fattar inte hur dom kan göra något så o humanistiskt som det men jag förstår inte varför dom inte slogs tillbaka i alla fall det skulle jag göra

    R.i.p John Horn

    Gilla

  16. If my daughter was brutally tortured and killed, my first thought would be to make the attackers suffer the same fate but for much longer and even more cruelly. An eye for an eye. But how would that really affect me, is that the kind of world we want to live in? And how many years in prison are enough as punishment for such a hideous crime? People who commit violent acts such as what these youths did to John are clearly very damaged, sadly incarceration is never about true rehabilitation. It’s about punishment and sending a message to others out there who may be inclined to commit crime. If you kill, you will be punished. Victims of crime seldom find satisfaction in watching the suffering or electrocution of the man who killed their child. This is an option offered to victims in many US states. It’s more about closure and even forgiveness for those who are left behind grieving. Our outrage over senseless cruelty is understandable but to change our world around us we need to find new ways to deal with cruelty and senseless brutality. These nazi beasts were brought up in our communities, what went wrong?

    Gilla

  17. upplever som så många andra en stor förtvivlan över händelser som denna… han var/är inte den ende som drabbats så fruktansvärt.man kan undra var världen är på väg. att man inte har några spärrar att det inte ringer en kloka som säger STOPP NU

    Gilla

  18. Hur fruktansvärt galna kan ungdomar vara? Vad är det som gått fel i deras liv eftersom de väljer att döda en annan människa? Vilken mardrömsupplevelse för John innan han drog sitt sista andetag. Det går inte att förstå den skräck, ångest, smärta och förtvivlan han måste ha känt under den hemska misshandeln. Hur kan mördarna leva med detta på sina samveten? Hur kan de överhuvudtaget fortsätta leva? Det här är så vansinnigt hemskt att det känns overkligt. Livslång smärta för Johns föräldrar och andra närstående. Minns när jag läste nyheten då för många år sedan – blir illa berörd även nu.

    Gilla

  19. Ja vist är det förjävligt med våld i allt. Men något jag ser o kommentarerna är stoppa rasismen. Ven tittar vi så är det en liten liten del som det är rasister som utför våld som leder till döden. Om vi ser nu så är det så kallade nysvenskar om man ska kalla dom det. Som står för våldtäkterna samt våld o rån. Så dra inte detta mot rasismen. Då säger jag kasta ut alla invandrare alla för dom är lika alla ihop då. Nä stoppa våldet o personer som utför det.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s